Om oss
Vår historia
Mitt i Finnskogsriket ligger denna gård. Skogshuggarboställe med anor från 1700-talet då Hällfors låg längst ut från Svartnäs gruva. Stora Kopparbergs Bergslag anlade ett järnbruk i Svartnäs 1735. Stångjärn behövdes för drifter i Falu koppargruva. Något tidigare hade järmalmsfyndigheter upptäckts i Vintjärn. Så ett bruk uppfördes här vid Storån som kommer från Kölsjön.
Anläggningen nedlades 1846. Under dessa 40 år beboddes bruket av ett 20-tal smeder med familjer. Betäcknande för dessa mästersmeder var att de stannade som regel bara 2-5 år här, sedan flyttade de till andra bruk, mest till Svartnäs. Bland de första smeder som fanns här kan nämnas Erik Hillbom, Daniel Jonsson-Flodberg, Lars Hammarberg, Erik Bååt och Jonas Vilhelm Hult med familjen.
Bruket drevs vidare av ett antal drängar, samt intillboende kolare och kolkörare från Bollnäs södra allmänning, där man ur skogen tog fram kol för bruket. Förutom smedja med hammare och härdar fanns en timrad kontorsbyggnad innehållande 5 rum och förstuga på nedre botten samt 2 vindsrum. Vidare 2 visthusbodar, ladugård, stall samt foderbord. Färdstall samt redskapslider. Vidare en badstuga. Ett boningshus innehållande 4 rum för smeder med familjer, samt ladugårdar och visthus. Hällfors som platsen sedermera kom att kallas har sedan 1860 haft en ramsåg som var i bruk till 1940-talet.
Fyra arrendegårdar därav två i Åberget 1,5 km SÖ om Hällfors har efter brukets nedläggning bebotts av familjer som haft sin utkomst av skogsarbete jämsides med att de brukat uppodlad jord och haft kreatur för sitt uppehälle. Sista fasta boende lämnade Hällfors i början på 1970-talet.
Källan – Föreningen Finnskogens Vänner, 1997.